En doft av kärlek
Om man skulle gissa min favoritfilm skulle det antagligen komma upp alternativ som Smala Sussie, Tjenare Kungen, Motorsågsmassakern, Hanoi Rocks - Burried Alive eller någon annan film. Få skulle nog gissa på Lejonkungen. Jag gillar den filmen. Jag gillar Simba som börjar som en tuff liten unge som ställer till med lite bus, och sen ser sin far bli dödad när han ska rädda honom, och Simba flyr ut på savannen för att bli räddad av surrigat och ett vårtsvin som gör honom till en liten mjukis som tillslut stöter på sin barndomsvän, som visar sig ha blivit till en fin flicka, Simba sticker tillbaka och tar tillbaka makten från sin onda farbror. Jag gillar Mofasa som är en schysst farsa, en farsa som visar sin son livet, säger vad han får göra och vad han inte får göra, räddar honom från hyenor i sista sekunden, Mofasa dör i ett försök att rädda sin son från en flock med gnuer, men uppenbarar sig på himlen får att berätta för sin son var han måste göra. Jag gillar Zazu som är kungens fågelhjälpreda och som alltid försöker göra rätt för sig, men ibland är lite i vägen, dessutom gör Rowan Atkinson hans röst. Jag gillar även Nala, som är en snäll tös, jag gillar Scar (vars röst görs av Jeremy Irons) som är den elaka farbrorn med dubbelspelet, jag gillar Timon & Pumba, alltså surrikaten och vårtsvinet som uppfostrar Simba. Jag gillar Lejonkungen kort och gott.
Jag börjar alltid att snyfta när Mofasa dör och Simba skickas iväg av Scar. Jag fäller en tår när Simba och Nala återförenas, det är så vackert. Och blir rörd i slutet, när Simba fixar till allt. Filmen är så vacker. Den står mig nära hjärtat, nästan för nära...
Jag börjar alltid att snyfta när Mofasa dör och Simba skickas iväg av Scar. Jag fäller en tår när Simba och Nala återförenas, det är så vackert. Och blir rörd i slutet, när Simba fixar till allt. Filmen är så vacker. Den står mig nära hjärtat, nästan för nära...
Kommentarer
Trackback